hate to say it but ..

varför kan inte allt bara vara som förut? när vi alla var ett gäng och alla va med alla. ingenting är desamma nu , hur mycket jag än tänker att det inte är sant så vet jag innerst inne att det är det. jag orkar inte låsas nå mer. jag vill  och hoppas att allt blir bättre , men sanningen är att det aldrig kommer bli som förr. alla går skilda vägar , även om det inte syns utåt , eftersom vi alla fortfarande umgås då och då.


det känns som att vi glider ifrån varann och det är de sista jag vill.
my life woulden't be the same without you guys.
0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


RSS 2.0