Carro, en person som alltid stått mej närmast och varit min bästavän under alla 10 år som vi kännt varann . Hon har varit den person som jag ringt först när jag mått dåligt eller bara velat snacka massa skit. Hon var den som visste ALLT om mej , och den enda person jag litade på till 100%. En person jag var otroligt stolt över att kalla min bästavän. Sen jag började i skola i falun pratade vi i telefon minst en gång om dagen och umgicks konstant på helgerna.

Idag vet jag inte riktigt vart vi står... Vi umgås så gott som aldrig , pratar inte lika ofta i telefon och det känns som att vi inte pratar med varanndra på samma sätt som förut. vi berättar inte allt för varanndra längre. det är inte längre carro som är den första jag ringer när det är något, och det skrämmer mej. är rädd att vi ska växa ifrån varanndra, som vi alltid sakt att vi aldrig ska göra. det skrämmer mej nått så otroligt.

 Jag saknar min lilla solstråle , som alltid fick mej att må bra, oavsett vad som hade hänt. Känner mej tom och har en stor klump i halsen som bara vill brista ut i tårar.

Vill bara att allt ska vara som förut...









i really miss you...